SÖNDAGSKRÖNIKAN
Kommunikation är knepigt.
I en klassisk sketch av och med Gösta Ekman fäller han repliken: ”Här sitter en som varken syns eller hörs”.
Ett tragikomiskt exempel på hur svårt det kan vara att få kontakt.
Tämligen misslyckat
För ett par dagar sedan kom det upp ett försök till just kommunikation från hyresvärden till oss hyresgäster.
Inte ett särskilt framgångsrikt sådant av allt att döma.
På lappen som satt upptejpad till vänster om entrédörren stod det att barnvagnar inte får förvaras i trapphuset.
”Budskapet var tydligt förmedlat, men det gav inte önskat resultat”
CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR
Budskapet var tydligt förmedlat, men det gav inte önskat resultat.
De tre senaste dagarna har en av hyresgästerna haft en barnvagn prydligt parkerad utanför sin egen dörr och mindre än tre meter från dörren till barnvagnsförvaringen.
Vi har nämligen fått ett helt utrymme avsatt till just detta ändamål.
På dörren sitter en skylt prydd med en symbol föreställande just en barnvagn och skrivet ”barnvagnar” i stora bokstäver.
Det borde inte gå att missa budskapet, men kommunikation kan vara knepigt.
I dessa tider av sociala medier talas det ofta om att nå ut.
Själv tycker jag det är intressantare att nå fram.
”Dammig”
Men i en tid då det skrivs allt färre brev och posten bara delas ut varannan dag känns sloganen ” ett brev betyder så mycket” dammig och daterad.
Och att nå fram, oavsett om du fattar pennan eller knackar ned något på skärmen kan onekligen vara knepigt.
Det blir så lätt fel.
Man skickar en aubergine och en persika för att berätta att det blir moussaka och persikopaj på fredag och får arga mess om att vara pervers i retur.
Och hur många kryptiska meddelanden går inte iväg då telefonens förslag inte stämmer med det du tänkt skriva?
Själv är jag rätt säker på att jag redan på den tiden man skrev på papper och postade själv på låda lyckades förväxla två brev med följden att jag dumpade en vän brevledes och gav ett mycket förvirrat intryck på en tillfällig bekant.
”Ingen av dem hörde någonsin av sig igen”
Ingen av dem hörde någonsin av sig igen.
I fallet med de felparkerade barnvagnarna kanske det vore enklare och mer effektivt att bara knacka på hos berörda hyresgäster och förklara riskerna med att förvara brandfarliga och skrymmande föremål i trapphuset.
Själv fick jag minsann veta att jag levde den gång jag ställde ett par stövlar ute i trappan för att slippa lera innanför halldörren.
Jag bodde vid den tiden i en bostadsrätt och ordföranden i föreningen var en nitisk herre.
Spänstig för sin höga ålder var han också då han klättrade tre långa trappor upp för att påpeka för mig och min dåvarande sambo att inga lösa föremål fick förvaras utanför dörren.
Fungerade
Inga tryckta lappar vid ytterdörren där inte, här var det rak kommunikation som gällde.
Och det fungerade.
”Jag tog snällt in mina stövlar och under resten av min tid i lägenheten ställde jag inte minsta sak utanför dörren”
Jag tog snällt in mina stövlar och under resten av min tid i lägenheten ställde jag inte minsta sak utanför dörren.
Mycket av mänsklig kommunikation sker också utan ord.
Men då krävs att vi möts öga mot öga.
En skrämmande tanke för många och oavsett om du kan förmedla det du vill ha sagt med bara en blick eller en gest är tydlighet av yttersta vikt.
Kontrollera
Så känner du dig osäker på huruvida grönsaker och frukter kan väcka anstöt eller framkalla ilska använd bokstäver istället, men kontrollera det du skrivit innan du trycker på ”sänd”.
Är du riktigt rädd för det personliga mötet, skriv ut det du vill ha sagt och tejpa upp det vid entrédörren.
Med lite tur läser mottagaren ditt meddelande.
Den tryckta lappen i trappen har förvandlats till havets flaskpost.
Kommunikation är knepigt.
