Sök
Stäng denna sökruta.
Edit Content
Sök

Hem

Bonus

Samarbeten

LÄSARservice

ANNONS

Oskarshamns-Nytt

MENY

ANNONS

Aktuellt

Landshövdingen och privatpersoner? Lika inför lagen, eller?

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

ANNONS

FRÅGA JURISTEN

Varje vecka svarar juristen Julia Engström på Ludvig & Co i Oskarshamn/Mönsterås på läsarnas juridiska frågor. Har du en fråga? Välkommen att mejla den till Julia! Du hittar hennes mejladress längre ner på sidan.

En landshövding ringer sexsamtal för 16 000 kr på sin tjänstetelefon. Skattebetalarna betalar. När han blir påkommen väljer han att betala tillbaka pengarna. Kan jag då som privatperson gå in i ett varuhus och snatta för 100 kr? Och om jag blir påkommen göra som landshövdingen välja att betala tillbaka pengarna? 100-lappen?

Om inte vari ligger skillnaden? //Lika inför lagen, eller?

Tack för din fråga!

Om landshövdingen skulle snatta för 100 kr i ett varuhus är han lika skyldig inför lagen som du, om det är någon tröst, men jag förstår att din fråga är större än så. Den diskussion jag tror att du vill väcka med din fråga handlar mer om vad som är rätt och fel på ett högre/annat plan. Att det finns en sorts samhälleligt kontrakt.

Har man en skyldighet att respektera andra samhälleliga skyldigheter än de som framgår av lagtext?

Efter 2:a världskriget kom domstolen som dömde de tyska förbrytarna fram till att även om vad de gjort inte stred mot tysk lagstiftning vid tiden för deras handlingar (Nazisternas lagar tillät handlingarna som Göring m.fl. blev dömda för i Nürnberg) stred deras handlande mot en högre lag. Denna högre lag kan sägas handla om ett samhälleligt kontrakt, dvs. utomrättsliga förpliktelser i förhållande till våra medmänniskor och vår omvärld, och omvänt, en rätt att kräva att kontraktet efterföljs av våra medmänniskor.

Med hänvisning till ovanstående kan man argumentera för att det torde finnas sätt att agera som inte nödvändigtvis är olagliga men som ändå utgör brott enligt/mot ett samhälleligt kontrakt, som utgör brott mot medmänniskor/omvärld.

Att landshövdingen i fråga snabbt betalade beloppet ur egen ficka när han blev påkommen kan ses som ett erkännande från hans sida av att agerandet utgjorde ett brott mot ett sådant samhälleligt kontrakt. (På samma sätt som sexköp inte är ett lika allvarligt brott som mord är naturligtvis inte landshövdingens sexsamtal för skattepengar jämförbara med tyskarnas krigsbrott under 2:a världskriget, vid en gradering handlingarna.)

Det finns säkert flera ageranden som man skulle kunna diskutera om de utgör brott mot ett sådant samhälleligt kontrakt eller inte. Hur avgör man vad som objektivt sett kan anses utgöra ett brott mot ett sådant kontrakt och vad som ”bara” är ett felaktigt agerande enligt ens eget, subjektiva, tyckande?

Foto: Freepik

+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

ANNONS

ANNONS

ANNONS

Shoppingguide

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS