Lördagskrönikan: Damma av Televinken och hitta en ny Anita

Lördagskrönikan: Damma av Televinken och hitta en ny Anita

2021-10-16 Av av Thomas Wennerklint



LÖRDAGSKRÖNIKAN

”Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen” – är det inte så TRIAD sjunger i ”Tänd ett ljus”?

Det är precis så det är nu, fast det blir ännu lite mörkare eftersom dagarna blir allt kortare och mörkret kommer tidigare på kvällarna.

Inte förrän efter den 21:e december (min namnsdag) blir det ljusare igen.

Varför denna inledning med mörker?

Jo, de senaste dagarnas kvällspromenader har gjort det alltmer tydligt vilka risker det finns med att röra sig på vägar och gator i mörker.

”Det är egentligen märkligt att det inte sker fler olyckor än vad det faktiskt gör”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Det är egentligen märkligt att det inte sker fler olyckor än vad det faktiskt gör.

Jag ser alldeles för många cyklister som inte har lyse eller för dåliga sådana.

”Eländiga elsparkcyklarna”

Nu finns det dessutom de eländiga elsparkcyklarna som går rejält fort och även där saknar många, helt eller delvis, belysning.

Fotgängare syns också dåligt.

Reflexer är en billig livförsäkring som fler borde använda.

Även jag borde utrusta mina kläder med lämpliga reflexer.

”Planerar att köpa en sådan där jacka som är en enda stor reflex”

Planerar att köpa en sådan där jacka som är en enda stor reflex.

Dottern fick en sådan kappa förra året och den är otroligt effektiv.

Många cyklister och fotgängare verkar tro att de syns. En del verkar tro att cykellyse är till för att de själva ska se något, men det är ju inte den främsta orsaken till att man har det.

När man kör bil blir det så tydligt hur dåligt cyklister och fotgängare utan lyse eller reflexer syns i mörkret. Om man inte själv brukar köra bil så tror man nog att man faktiskt syns.

”Väntade bara på smällen”

Under en av de mörka kvällspromenaderna i Kolberga blev jag omkörd av ett barn på kanske tio eller elva år på elsparkcykel. Det gick fort och barnet körde på vänster sida, samma sida som jag gick – alltså mot trafiken. Barnet försvann snabbt runt en kurva och jag såg ljus från mötande billyktor – en del av mig väntade bara på smällen. Det kom tack och lov ingen.

När man ska svänga av från Kolbergavägen gäller det också att se upp eftersom man då korsar cykelvägar. Många gånger kommer cyklar och elsparkcyklar väldigt fort och utan lyse. De har givetvis företräde, men om man inte ser dem… ja ni förstår.

När sedan en del bilister inte orkar blinka när de ska svänga blir det dubbelt farligt.

Mörker-cyklister/fotgängare utan lyse/reflexer-slappa bilförare är en extremt dålig kombination.

”Slumpmässigt”

Nu lever man ju inte alltid som man lär, men om jag är ute efter mörkrets inbrott (med eller utan reflex) håller jag mig alltid undan när bilar närmar sig. Jag vet att jag syns dåligt.

Dessutom går jag på rätt sida – alltså mot trafiken.

Det är något som verkar ha försvunnit mer och mer. Alltså det här med att ha koll på var man cyklar och var man går (om det inte finns en trottoar) längs en väg.

I villaområdena cyklas det lite slumpmässigt på höger och vänster sida. Barn (och även vuxna) på cyklar svänger runt hörn på fel sida där de riskerar att möta en bil.

”Jag fick lära mig av mina föräldrar hur jag skulle uppträda, men jag fick också hjälp av Anita och Televinken”

Jag fick lära mig av mina föräldrar hur jag skulle uppträda i trafiken, men jag fick också hjälp av Anita och Televinken.

Ni som är gamla nog vet att i över trettio år så var Anita Lindman och dockan Televinken, som sköttes av Ola Lundberg, en viktig del av flera generationer svenskars uppväxt. De syntes i en rad olika tv-program mellan 1964 och 1995 – framför allt är de kanske kända för sitt långa samarbete med Trafiksäkerhetsverket på 1970-talet där de lärde barn om hur man ska bete sig i trafiken.

Jag var med i ”Barnens trafikklubb med Anita och Televinken” som det hette och man fick hem olika typer av pyssel som handlade om trafik och hur man skulle gå och hur man skulle cykla. Det ingick också skivor där Anita och Televinken medverkade.

”Det fungerade”

Folkbildning i sann 70-talsanda – och det fungerade.

Nu känns det som att vi behöver Anita och Televinken igen, kanske i en liten annan tappning. Anita Lindman är inte med oss längre men dockan Televinken finns kvar. Han kanske ska packas upp ur sin låda och hjälpa oss alla med trafikkunskaperna igen.

”Vi vuxna behöver en dos trafikvett också”

För det är inte bara barn som ska lära sig. Vi vuxna behöver en dos trafikvett också.

Man ser en del hårresande saker när man kör mycket bil.

Jag åker E22 till Mönsterås och jobbet varje dag och nästan dagligen ser man situationer som kunde lett till en olycka.

Oftast är det inte syndarens förtjänst att det inte händer något, utan uppmärksamma medtrafikanter.

Det handlar om alltför höga hastigheter, det är vansinniga omkörningar där man trycker sig förbi bilar precis innan det blir enfiligt. Man bromsar för hårt inför en avfart utan att se vad man har bakom sig eller struntar i att använda blinkers.

”Nästan värst”

Och så har vi dessa bilister som inte kör bil – de åker bil. De liksom seglar fram helt ovetandes om att det finns fler bilar runtomkring dem. De är nästan värst.

”Snart vill jag se ”Sveriges Trafikklubb med Robert och Televinken”

Inne i Mönsterås är det ännu värre. Vissa verkar konsekvent ha slutat använda blinker och förutsätter att andra är tankeläsare och vet var de ska. Alltså hur kan man helt sluta bort att blinka, det sitter ju i ryggmärgen.

En bra ersättare till Anita hade varit Robert Aschberg. Lagom förbannad och elak. Så snart vill jag se ”Sveriges Trafiklubb med Robert och Televinken” – ett lärorikt program på liv och död för alla åldrar.

Trevlig helg på er! Var rädda om varandra i trafiken.

//Thomas

Foto: Freepik

Dela gärna artikeln: