LÖRDAGSKRÖNIKAN

Har ni glasögon?

Då vet ni att när det är dags att byta är alltid känns lite motigt.

Det är oftast kostsamt och så ska man välja nya bågar…

Jag har haft glasögon sedan jag gick på gymnasiet och jag minns att det inte var någon bra känsla jag hade när jag insåg att jag faktiskt behövde göra något åt min syn.

Det började med att jag fick allt svårare att läsa textremsorna när jag såg på TV, men jag försökte vänja mig.

Ignorerade problemet.

Fast en dag när jag satt på en fysiklektion så insåg jag att det inte gick längre – jag minns den stunden tydligt än idag.

”Det gick ju inte att se vad läraren skrev på tavlan”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Det gick ju inte att se vad läraren skrev på tavlan.

När jag fick mina första glasögon var det som att jag fick uppleva världen på nytt.

Allt blev skarpare

Allt blev skarpare, det gick att läsa texter på långt håll och jag såg att träden hade löv – det var inte bara en grön kuliss.

Det var en enorm skillnad – och då var jag inte så särdeles mycket närsynt.

Sedan dess har jag haft glasögon varje dag.

Man tar på dem på morgonen lika självklart som man duschar eller borstar tänderna.

Paren har avlöst varandra i takt med att synen blivit sämre och brytningsfelet vridit sig.

Bågarna har ändrat färg och storlek, ibland har jag velat ha neutrala och ibland ett par som är mer markerade.

Ett par jag minns tydligt är glasögonen man fick i lumpen.

Med ett ord kan de väl beskrivas som… robusta.

Inte de snyggaste dock.

”De var (är) ta mig fasen helt oförstörbara”

Under åren som handbollsmålvakt hade jag ett par förstärkta metallbågar med plastglas under träningar och matcher – de var inte robusta, de var (är) ta mig fasen helt oförstörbara.

Magiskt par

Visst blev de böjda, tillplattade och nedklistrade efter alla bollar jag motade med huvudet – men de gick att ordna till. Ett magiskt par!

För tre år sedan var det dags för nästa steg i mitt glasögonliv. Progressiva glas.

Det gick inte att bortse från att det blev svårare och svårare att läsa text på nära håll. Inte bra när man arbetar som lärare och ska läsa rapporter och rätta prov.

I samband med detta ingick jag ett avtal med en av våra större optiker/glasögonkedjor där jag leasar tre par glasögon för en månadskostnad.

Visst kostar det en slant, men eftersom syndundersökning och byte av bågar och glas ingår med jämna mellanrum så känns det ändå högst rimligt för mig.

Jag vet vad ETT par av mina skulle kosta om jag köpte dem kontant och tänk då om man behöver köpa nya vartannat år.

Blev liggandes

Så jag tog då ett par progressiva, ett par slipade solglasögon och ett par med bara avståndsglas.

Jag tänkte att jag inte behövde ha progressiva när jag var ute i skog och mark på promenad eller på cykelturer.

Sedan visade det sig att det sistnämnda paret bara blev liggandes, jag behövde aldrig dem.

I onsdags var det så dags för den årliga synundersökningen och som jag misstänkte så blev det till att byta glas, synen hade blivit ännu lite sämre.

Att välja nya bågar är inte alltid så lätt – framför allt inte när man ser dåligt, det blir liksom lite suddigt.

Inte får man låna hem bågar heller, tack alla ni som utnyttjat den förmånen för att sno bågar…

Jag hittade i alla fall två bågar som kändes bra, noterade modell och nummer och väl hemma letade jag upp dem på nätet.

Det gick att göra en virtuell provning, där man tog en bild av sitt ansikte och sedan fick man se hur den aktuella bågen såg ut på.

”Det var inte roligt, jag slogs mest av hur trött, glåmig, vinterblek och gammal jag såg”

Det var inte roligt, jag slogs mest av hur trött, glåmig, vinterblek och gammal jag såg ut.

I stället tog jag med min vän och kollega Dennis som smakråd till optikern i torsdags.

Han är inte speciellt modemedveten (milt uttryckt), men det är bra med en åsikt.

Till sist blev beslutet taget och nu är de nya glasögonen beställda.

Dennis passade på att köpa nya läsglasögon.

Lyckas demolera dem

Han har haft det länge och för honom är det förbrukningsmaterial eftersom han förlägger dem eller lyckas demolera dem på olika sätt.

Han brukar införskaffa nya läsglas på typ bensinstationer, men nu botaniserade han bland läsglasögonen hos optikern.

Men han behövde hjälp att hitta dem – han såg ju inte klart…

När han väl hittade rätt styrka fick han inte upp asken – tur att det fanns personal med tålamod och kompetens på plats. Det löste sig och han kom ut med nya glasögon.

”Han tyckte det var suddigt – vilket inte var så konstigt eftersom han glömt att ta av skyddsfilmen på glasen…sedan var han nöjd”

I fredags morse skulle han prova dem på jobbet, men han tyckte det var suddigt – vilket inte var så konstigt eftersom han glömt att ta av skyddsfilmen på glasen… sedan var han nöjd.

För de som inte har haft glasögon verkar det vara svårare att anpassa sig till att man behöver läsglas, men för min del var den anpassningen inget problem. Hade inga som helst bekymmer med att vänja mig vid de progressiva glasögonen.

Fick också en påminnelse om att minnet inte är vad det var. Man skulle ju ta med sig alla tre par glasögon som ingår i avtalet till synundersökningen, men jag hittade inte ett av dem.

Snacka om förvirrad

Paret med endast avståndsglas var spårlöst borta. Väl hos optikern fick jag reda på att jag för ett år sedan bytte ut dem till ett par progressiva med lägre kvalitet…

Hade helt glömt detta! När jag letade hade jag haft tag i dessa glasögon men i brådskan fått för mig att det var ett par gamla glasögon. Snacka om förvirrad. Men nu har jag koll… tror jag.

Ta hand om er i helgen och passa på att njuta av ljuset och den tillfälliga värmen!

Glöm inte heller att ställa TILLBAKA klockan.

//Thomas