LÖRDAGSKRÖNIKAN

Hur mår vi egentligen?

Förra veckan skrev jag att väldigt många människor i samhället verkar må dåligt av olika skäl.

Tyvärr får man ju detta konstaterande bekräftat gång på gång.

Det är ju bara att ta del av nyhetsflödet.

Tragiska händelser finns det gott om. Omotiverat våld, överfall, rån, mord och människor, både unga och äldre, som tar livet av sig.

Förra veckan var det en ung man som mördade två lärare på en skola i Malmö.

I början av veckan blev en oskyldig man ihjälskjuten på ett gym i Stockholm när han försökte hindra gärningsmannen att skjuta den person han egentligen var ute efter att mörda.

Civilkuraget kostade honom livet.

I Oskarshamn fick vi också en påminnelse om detta i och med överfallet på ICA i Södertorn i onsdags. En kvinna gick till attack med machete…

Det kunde ha slutat mycket värre än det faktiskt gjorde.

”Är man kapabel att göra sådana här saker kan man inte må bra”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Självklart är dessa tre händelser olika och även orsakerna till dem är säkerligen vitt skilda. Men är man kapabel till att göra sådana här saker kan man inte må bra.

Socioekonomiska faktorer

Skjutningar och annan gängkriminalitet har ju många orsaker som till viss (eller stor) del kan skyllas på socioekonomiska faktorer, men om man väljer brottets bana i stället för en bredare väg i livet är jag rätt säker på att man inte mår, eller kommer att må, så bra.

”Händelser som den i Malmö och förmodligen den här i Oskarshamn är ju ett tydligt exempel på hur dåligt en person kan må och vilka katastrofala konsekvenser det kan få”

Händelser som den i Malmö och förmodligen den här i Oskarshamn är ju ett tydligare exempel på hur dåligt en person kan må och vilka katastrofala konsekvenser det kan få. Dessutom är det ju oerhört svårt att skydda sig mot till synes helt oprovocerade attacker.

Många söker hjälp

Psykisk ohälsa blir alltmer vanligt i Sverige av vad jag kan läsa mig till. Köerna både till BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) och vuxenpsykiatrin har blivit längre. Många söker hjälp för sitt dåliga mående. En del gör det inte och då är det ibland för sent.

Genom åren har vi fått till oss hemska nyheter där personer sökt hjälp hos psykiatrin, inte fått hjälp och därefter begått hemska handlingar. Detta är oerhört beklagligt förstås, men tyvärr inte jättemärkligt. Det är inte alltid lätta att bedöma hur sjuk en person är, eller hur nära förestående ett sammanbrott kan vara.

Hur ska vi kunna möta detta ökande behov av psykiatrisk hjälp – både för barn, unga och vuxna? Beredskapen behöver ju höjas inom psykiatrin i hela landet och det handlar ju förstås om resurser – pengar till personal och rätt utbildning.

”Vi har inte råd att låta individer falla in djupare i psykisk ohälsa, för det kommer att kosta mycket mer för samhälle i slutändan”

Vi har inte råd att låta individer falla in djupare i psykisk ohälsa, för det kommer att kosta mycket mer för samhället i slutändan.

Men frågan som kvarstår är ju faktiskt: VARFÖR mår barn, ungdomar och vuxna sämre?

Svaret på den frågan är ju inget man tar fram i en kortare lördagstext, men en del möjliga orsaker kan ändå skönjas.

Stress och krav

Stress och krav. Ett allt högre tempo i samhället där man behöver ha koll på väldigt mycket, man matas hela tiden med bilder av hur man ska vara, se ut och vad man ska göra för att vara ”lyckad”.

Om man inte kan/förmår hänga med i samhällsstressen riskerar man att bli mer eller mindre isolerad. Många hamnar ”vid sidan av” och det mår man inte bra av.

”I skolan ökar också stressen och framför allt på gymnasiet där en missad examen innebär starkt begränsade möjligheter till att komma in på arbetsmarknaden”

I skolan ökar också stressen och framför allt på gymnasiet där en missad examen innebär starkt begränsade möjligheter till att komma in på arbetsmarknaden.

Eftersom jag arbetar i skolans värld och har gjort så i över tjugofem år, så kan man se tendenser i hur elever agerar eller resonerar.

Har svårt att fokusera

Något som jag märkt av är att elever generellt har svårt att fokusera på saker, koncentrationsförmågan har blivit sämre.

Att ta reda på saker på egen hand blir också allt svårare – minsta svårighet man stöter på så ger man upp och vill ha hjälp direkt – utan att tänka efter.

”Inget får ta tid eller vara svårt – omedelbar feedback och helst positiv sådan ska det vara. Tålamodet är högst begränsat”

Inget får ta tid eller vara svårt – omedelbar feedback och helst positiv sådan ska det vara. Tålamodet är högst begränsat.

Misslyckas man är det alltid någon annans fel. Oftast läraren som inte ”motiverat” eleven tillräckligt… Ett misslyckande leder ofta till fler och mer stress.

Nu menar jag inte att gnälla på ungdomen, de är ju som alltid ”barn av sin tid”.

Men jag tror att den myckna skärmtiden där allt händer fort och snabbt, där du kan få bekräftelse i princip omedelbart, är en bov i dramat.

Mycket tråkigare

I verkligheten blir allt mycket tråkigare.

Jag upplever också att de yngre på högstadiet i mångt och mycket har svårare för det sociala samspelet med både kamrater och vuxna.

”Kan vi upptäcka psykisk ohälsa tidigt och se till att människor får rätt hjälp är mycket vunnet”

Det som vi behöver vara uppmärksamma på, inte bara i skolans värld utan på alla andra ställen i samhället som arbetsplatser och föreningsliv, är att verkligen se andra individer – försöka se hur de mår, uppfatta varningssignaler.

Kan vi upptäcka psykisk ohälsa tidigt och se till att människor får rätt hjälp är mycket vunnet. Då kanske det inte behöver gå så långt som att man ger sig på andra.

Ut och rör på er

Självklart är det svårt och mot personer som tillexempel får psykoser där gränsen mellan verklighet och vanföreställningar suddas ut finns det inte mycket att göra om man är på fel plats vid fel tillfälle. Tyvärr talar jag av egen erfarenhet.

Den psykiska ohälsan är vår tids största folkhälsoproblem, även om den allmänna fysiska statusen på svenskarna också kan ifrågasättas. Å andra sidan går dessa inte sällan hand i hand.

Ut och rör på er i friska luften i helgen – det är bra för både kropp och knopp!

Ta hand om er!

/Thomas

Foto: Peter A Rosén