KRÖNIKA
Nytt År – Nya möjligheter!
Eller?
Vad man än säger och vad man än vill så markerar ett årsskifte något nytt.
För många tar det tid att vänja sig vid det nya årtalet när brev, handlingar eller infrysningar skall dateras.
För andra skall det gamla avslutas och det nya påbörjas med allt vad det innebär i form av nya pärmar, revisorsdiskussioner, bokslut och deklarationer.
De flesta av oss har något gammalt bakom sig och något nytt i vardande.
De flesta av oss lär sig av det som varit för att göra bättre framöver – vare sig det handlar om näringslivets krav på produkt- och metodutveckling eller den offentliga sektorns krav på ständig effektivisering av tillgängliga medel från allmänhetens sida.
Det ligger i marknadsekonomins grundfundament att ständigt förbättra sig.
Om så inte vore skulle verksamheten, och därmed stora värden, helt enkelt försvinna.
Det finns många historiska exempel på det.
Körde Trabant
I det forna Östtyskland körde man fortfarande Trabant intill murens fall 1989.
En bil man fick stå i kö för att köpa och en bil som var hopplöst omodern i förhållande till bilparken på andra sidan järnridån.
”Trabanten är ett exempel på offentligt styrt näringsliv av värsta sorten”
WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR
Trabanten är också ett exempel på offentligt styrt näringsliv av värsta sorten.
Bemannat av byråkrater, förhoppningsvis med det bästa för ögonen, körde de landets ekonomi i botten.
Allt levande växer på någon annans bekostnad.
Den plats granen har i skogen kan inte någon gran annan ha.
Vill den växa får den vara så god att ställa sig bredvid.
Många små granar
Om många granar gör så finns det risk att näring och ljus inte räcker med följd att det blir många men små granar tätt intill varandra.
Samma sak är det i ett samhälle – om många gör samma sak blir var och en liten och tätt stående.
Om var och en får verka efter sin förmåga och sina tankar blir summan en givande mångfald under ständig utveckling.
Ungefär så som naturen skulle fungera om den fick vara i fred.
I vår iver att ständigt förbättra våra levnadsvillkor har vi skapat ett system som trots goda intentioner riskerar att kväsa oss allihop.
Utgångspunkten är politisk vilja men resultatet blir byråkratiskt haveri.
”Tesen att allt levande växer gäller även byråkrater”
Tesen att allt levande växer gäller även byråkrater.
Även en enskild byråkrat vill få det bättre med så lite arbete som möjligt.
En teori som vi här på landet kallar ”drängen vill också ha en dräng” med en månghövdad byråkrati som följd där var och en inte bidrar särskilt mycket.
Hur ser vi då att detta är på väg?
Det är mycket som slutat fungera så som polisen, rättsväsendet, skolan, sjukvården och energiförsörjningen.
Oj, så dyr dieseln blivit, oj vad skattepengar vi fått in.
Hoppla, så det kan bli!
Det gör dom inte
Sakta vänjer vi oss vid detta och betalar våra skatter om än under protester – åtminstone hemma vid köksbordet.
Vems ansvar är då det här?
Ja, vi har ju representativ demokrati som vi är stolta över.
Då är det rimligtvis våra företrädare som bär ansvaret om det går dåligt.
Men si det gör dom inte!
Det finns förvisso alltid något parti som i sin verklighetsbeskrivning påtalar brister i samhällsbygget.
Där har det etablerats någon sorts naturlag där oftast majoriteten motsätter sig denna beskrivning med förnekanden och förklenande omdömen om de förstnämnda.
Pajkastning
Det blir pajkastning samtidigt som den dåliga utvecklingen fortgår.
Men, verkligheten kommer i kapp dikten förr eller senare, vilket i politikens värld brukar ta sig i uttryck av att de förnekande byter fot och tar samma ställning som de pajkastande hade från början. Detta görs helt skamlöst.
När det blir för tydligt kan våra företrädare undslippa sig något i stil med ”vi såg det inte komma”, ”vi var naiva”, ”hade vi vetat hade det inte hänt” eller ”vi har alltid drivit den frågan” – så som energiministern nu säger om kärnkraften som hållbar investering.
”Av medgivandet borde även följa någon form av rättelse eller kompensation”
Visst, människor gör fel och skall kunna göra fel – inget konstigt med det.
Men sådana här uttalanden är också ett medgivande med ett underförstått löfte om bättring att inte vara okunnig, naiv eller att aldrig mer underlåta att sätta sig in i det man är satt att hantera.
Av medgivandet borde även följa någon form av rättelse eller kompensation.
I våra trakter är det ett himla liv om etablering av vindkraftsindustrier i södra delen av kommunen.
De kringboende har gjort allt i sin makt för att förhindra miljöförstörelse och totalt förändrade/ruinerade livsvillkor.
”Gör om och gör rätt”
Politiken och byråkratin har ”viftat flugor” med svepande argument av karaktären ”omställning” och ”förnyelsebart”.
Men människor som kämpar för sina liv är inte så lätta att tas med så under galgen har kommunen beslutat att inte tillåta nya etableringar innan det tagits fram en ny vindbruksplan.
En anläggning var dock tillståndsgiven, om än med helt annan utrustning, varför kommunen säger sig inte kunna backa från den.
Kvar ekar kommunalrådets uttalande ”hade vi vetat – hade det inte blivit av”.
Hur många gånger till skall han säga det?
Gör om och gör rätt!
Om du inte visste det så är dagen tillägnad punktskriften, men även hypnosen (då kanske vi kan passa på med det ovannämnda).
Foto: Freepik
