MÖNSTERÅS

Saabälskaren Robert Rapakko (S), som är oppositionsråd i Mönsterås kommun, lägger in en högre växel i sin V4:a och kör mot valseger.

Han har siktet inställt på att ta över som kommunalråd efter Anders Johansson (C), som sitter på den stolen för närvarande.

Undertecknad tar Toyotan – inte Saaben, dumt nog – och åker från redaktionen i Oskarshamn till Mölstad i Mönsterås, där Robert Rapakko bor i ett hus tillsammans med fru och dotter.

Det är dags för den stora valintervjun.

När jag kör in på gården så fastnar ögonen genast på den underbara V4:an.

Själv har jag en härlig Saab 99:a från 1982, men jag drömmer om en V4 också – en sådan som min Saabälskande, och Volvohatande, far körde omkring i när en var liten i slutet av 70-talet och början av 80-talet.

Två årsmodeller i en

Robert Rapakko berättar att hans V4:a i grunden är en 75:a.

– Men nu är det en blandning, eftersom jag tog delar från en 67:a som jag köpte. Det var den jag ville ha – men det gick inte att rädda den i slutändan, den var alldeles för rostig, säger han och berättar att framdelen, med kofångaren, kommer från 67:an.

”Det är någon som har använt huvudet. För mig är det ingenjörskonst”

ROBERT RAPAKKO (S, OPPOSITIONSRÅD I MÖNSTERÅS KOMMUN, OM SAABBILARNA

Varför blev du Saabfantast?

– Vi hade aldrig Saab i familjen när jag växte upp. Men jag visste tidigt att jag ville ha en Saab. En kompis hade en Saab 900 Turbo och sedan en Saab 9000. Det var förstås fränt att åka med. När jag började kika så fastnade jag för att Saab var både svenskt och lite annorlunda. Det är någon som har använt huvudet. För mig är det ingenjörskonst. De var väldigt duktiga på att tillverka bilar. Sedan var de värdelösa på att sälja, tyvärr, säger Robert Rapakko, som även har en Saab 9–3.

Frun har också en Saab. Och dottern har en Saab (en A-traktor).

– När Saab gick i konkurs blev det en väldigt billig hobby. Folk skydde dem som pesten – de var livrädda för vad som skulle hända. Men i dag får jag dubbelt så mycket jämfört med vad jag gav.

”Han är ju så jädra lång – vi fick lägga honom på tvären i baksätet”

Har du varit ute något med V4:an i sommar?

– Ja, och jag har varit på en fordonsträff. Jag tar en tur då och då. Jag har till och med skjutsat Anders Johansson (kommunalrådet) i den, när han fyllde 50 år. Han tyckte att det var en upplevelse. Men jag tror att kommunchefen (Fredrik Johansson) hade den största upplevelsen. Han är ju så jädra lång – vi fick lägga honom på tvären i baksätet. Han tyckte att utrymmet var en smula begränsat, säger Robert Rapakko och skrattar.

Hur långt har den gått?

– 8 000 mil.

Inte mer?

– Nej, och det kan man kanske förstå när man kör. Ingen servostyrning, ingen luftkonditionering, och så vidare…

På garaget hänger det en skylt där det står att endast Saabar får parkeras på tomten.

Extra illa att komma i en Toyota, då, förstås.

Men faktum är att familjen Rapakko har en Mitsubishi också.

– Det har jag fått en del kommentarer om, att jag har en Mitsubishi på gården. Det är en hybrid som kan köras på el. Innan hade jag en Saab som drack en liter milen.

Ja, då går vi över till politiken. Vilka frågor är viktigast för Socialdemokraterna i Mönsterås kommun?

– Många frågor är viktiga, såklart – och det är jättesvårt att prioritera. Men tittar man på Mönsterås som kommun, så handlar det om att alla orter ska hänga med och leva i någon slags samklang och harmoni.

”Självrullande kraft”

– Det har tidigare slagits fast att Mönsterås stora potential är att vara en levande bostadsort mellan Kalmar och Oskarshamn – och verkligen dra nytta av det läget. Fliseryd ska bli lite bättre, Blomstermåla ska bli lite bättre, Timmernabben ska bli lite bättre – och Mönsterås också, förstås. Men Mönsterås är den större tätorten, där det finns en annan självrullande kraft.

– Vi har många fina orter som har möjligheter att växa. Ålem kan växa i Kaggetorp, Timmernabben har jättepotential – där byggs flest hus i dag. Blomstermåla behöver lite extrapush. Det är orten med de tuffaste utmaningarna.

Har ni några vallöften som kan presenteras redan nu?

– Vi försöker hålla på dem lite. Men det är klart att vi kan berätta om en del saker redan nu. En sådan sak är sommarlovsbusskorten, som vi bråkade om redan i juni, under budgetdiskussionerna – så det är ingen hemlighet.

”Sommarlovsbusskort vill vi ha i Mönsterås kommun”

– Sommarlovsbusskort vill vi ha i Mönsterås kommun – merparten av kommunerna i länet har dem. Vi hade dem tidigare, då vi inte behövde betala för dem själva. Det var statsbidrag som betalade det under första vändan. Vi vet att sommarlovsbusskorten var väldigt uppskattade – och det är många som efterfrågar dem.

De andra partierna tycker att det blir för dyrt?

– Ja, jag tror det. Och på fullmäktige var det någon som sa att de inte vill att ungdomarna ska åka ifrån Mönsterås, utan att de ska stanna här. Jag tror att det är feltänkt. Ungdomarna rör sig över större områden i dag. Utvecklingen går mot att vi reser mer och mer – och då ska vi uppmuntra till resor med kollektivtrafiken.

Ni fick inte med er något parti på detta?

– Jo, Vänsterpartiet var med.

– Sedan kommer arbetsmiljön inom äldreomsorgen och skolan att vara jätteviktig för oss – framför allt inom äldreomsorgen, där sjuktalen är väldigt höga. I samtal med Kommunal hör vi att arbetslastningen och stressnivån är hög. Det finns tomma schemarader, och så vidare.

”Ökade stressnivåer”

– Ordinarie personal känner sig ensamma och utsatta på jobbet – många vikarier kommer och går, och man vet inte alltid om det kommer någon vikarie. Detta leder till ökade stressnivåer. Nu fick vi statsbidrag – och vi går ut och försöker anställa 15 till.

Det var positivt.

– Ja, väldigt bra.

Alliansstyret lyssnade på Socialdemokraterna och Kommunal?

– Ja, och så fick man ju pengar från staten också. Det underlättar.

– Sedan kommer nästa bekymmer. Finns det folk att anställa? Kompetensbristen är utbredd i dag. Det är jättetufft inom ett flertal branscher.

Måste lönerna höjas ytterligare, tror du?

– Kommunen har gjort en låglönesatsning – och det är tråkigt att behöva säga att det alltid ska behöva träffa dem som är undersköterskor. Ska vi genomföra en ny låglönesatsning, så kanske de fortfarande ligger lägst. Och det är tråkigt, förstås – men det är klart att vi måste fortsätta att bevaka löneläget. Och vem ska göra vad? Det är kanske något som man måste titta på.

– Det finns alltid en diskussion om det. Men vi måste få tag på folk. Och hemtjänsttagarna och de som bor på äldreboenden vill kanske inte ha hur många personer som helst som springer hos dem. Det måste vi tänka på.

Robert Rapakko nämner Emmabodamodellen.

– Den har varit väldigt framgångsrik. Hemtjänsttagarna och de boende på äldreboendena har inte så många som är hos dem – man känner personalen bättre, det är en helt annan kontinuitet – och kostnadseffektivare.

Skulle ni vilja införa Emmabodamodellen i Mönsterås kommun?

– Ja, det vore bra både för personalen och de äldre som tar emot hjälp. Med färre huvuden skapas en helt annan trygghet.

– Jag vet också att larmen ställer till det. Man har sitt ordinarie schema – men ibland råder det oklarheter kring vem som ska ta larmen. Och då blir de en pålaga.

– Det är bättre att du har ansvar för några stycken – och att du vet att de larmar till dig om de behöver larma, säger Robert Rapakko, som berättar att socialnämnden i kommunen har varit och studerat den omtalade modellen på plats i Emmaboda.

Han pratar också om rätt grundbemanning, kontinuitet – och ”schyssta skor”.

”Det har rätt stor betydelse, med tanke på att de står och går hela dagen – ofta på hårda golv”

Socialdemokraterna i Högsby kommun gick nyligen ut och berättade att omsorgspersonalen kommer att få avgiftsfria (skattefinansierade) arbetsskor om partiet kommer till makten efter valet i höst.

– Vi har motionerat om det – så det vallöftet finns hos oss också. Det har rätt stor betydelse, med tanke på att de står och går hela dagen – ofta på hårda golv, säger Robert Rapakko, som berättar att man kikar på Ung Omsorg när det kommer till personalbristen.

– Det kommer ursprungligen från Växjö. Kalmar kommun har gått in i det.

Vad går det ut på?

– Att man ger möjlighet för ungdomar att komma in och jobba extra på ett särskilt boende. Det kan exempelvis handla om att de går ut och går med de äldre.

Lite enklare uppgifter?

– Ja, sitta och prata och vara social. Det som man hade hemsamariterna till förr i tiden.

– Ung Omsorg har varit väldigt framgångsrikt på de platser där man har infört det. Ungdomarna får komma ut och göra riktiga arbetsuppgifter. Man får dessutom upp ungdomars intresse för att jobba med de äldre. Söktrycket till vård- och omsorgsutbildningarna har ökat.

Pratar vi om högstadieungdomar?

– Ja, och de har i dag bekymmer med att få sommarjobb. När vi säger att vi garanterar ungdomar sommarjobb, så handlar det om dem som har gått ett år på gymnasiet. Men många är rätt kapabla redan i högstadieåldern.

– Att få fler att tänka sig att jobba inom vården och omsorgen, ja, det är livsnödvändigt.

Det kan vara en långsiktig lösning. Men här och nu har alla kommuner samma problem. Vi ser en hård kamp om arbetskraften. Hur tänker du kring det?

– Jag tror att det är bra, egentligen, för det förtjänar personalen. Det, om något, driver löneläget. Så fort det uppstår en konkurrens om arbetskraften, så förbättras villkoren och förutsättningarna för dem som arbetar.

Jag tänker på det här du nämnde om att Mönsterås är en pendlingskommun. Det går ju att vända på det och slå fast att det är enkelt att pendla in till kommunen också, och inte bara ut till grannkommunerna…

– Ja, så är det. De flesta tänker att folk åker härifrån när vi säger att vi är en pendlingskommun, men så är det inte. Tittar vi på kommunhuset, exempelvis, så kan vi konstatera att majoriteten av dem som jobbar där pendlar in till Mönsterås från andra kommuner.

”Synd att de inte vill bo här”

De trivs här, uppenbarligen…

– Ja, så måste det vara. Men det är synd att de inte vill bo här.

Och i Oskarshamn funderar de på hur de ska få mönsteråsarna, som pendlar in till stan, att bosätta sig i Oskarshamns kommun…

– Ja, så säger de överallt.

Finns det fler önskemål när det gäller äldreomsorgen?

– Ja, ett trygghetsboende vore intressant. Vi har inget i kommunen i dag, i ordets rätta bemärkelse. På ett trygghetsboende finns det någon i receptionen som du lätt kan nå ifall behov uppstår. Men du har inte samma stora behov som du har på ett särskilt boende.

Var skulle man kunna bygga ett trygghetsboende?

– Vi har ju ytor på Jacobs Gränd (i Mönsterås) och där har vi tömt ett hus också. Det skulle kunna vara ett ställe. Men jag ser också att vi skulle behöva bygga ut i Fliseryd. Dels för att Ekåsa (äldreboendet) är en liten enhet. Man skulle kunna ha ett samutnyttjande. Ja, ett trygghetsboende i Mönsterås kommun vill vi ha i alla fall.

Har ni fler vallöften som du kan berätta om redan i det här skedet?

– Ja, vi har tidigare diskuterat om planläggningen för området vid Kaffetorpet på Oknö. Vi har sagt nej till tomter där. Och det kommer vi att göra även i fortsättningen. Nu när vi ska ta en ny översiktsplan, så finns det dock med som bebyggelseområde. Det finns två skissförslag – och det rör sig om mellan 25 och 33 tomter på området norr om campingen. För mig går det bort. Då ser vi hellre att man möjliggör för en utbyggnad av campingen – men det är också viktigt att man sparar naturmiljö. Oknö är redan högexploaterat.

Det är bara naturmiljö i det området?

– Ja, det är bara naturmiljö – och det ligger precis i anslutning till Kaffetorpets evenemangsområde, där de anordnar festivaler och spelningar. Det går inte så bra ihop med bostäder.

”Vi sätter klackarna i backen här”

– Vi sätter klackarna i backen här. Det är en fråga som berör många i kommunen, säger Robert Rapakko, som berättar att Socialdemokraterna i stället vill satsa på byggnationer i Fliseryd och Blomstermåla.

– Vi var på gång i Fliseryd, men det senaste jag hörde var att Mönsterås Bostäder avvaktar lite. Byggstödet för hyresrätter – som vi hade i Timmernabben – försvann ju, i och med att det var högerbudgeten som vann i riksdagen. Därmed blir kalkylen omöjlig för en byggnation i Fliseryd.

Men annars vill ni se en satsning på bostäder i Fliseryd och Blomstermåla?

– Ja, vi måste bygga i både Fliseryd och Blomstermåla.

Hyresbostäder?

– Ja, och gärna i markplan – eller i flera våningar med hiss.

– I Blomstermåla köpte kommunen nyligen tomten med den nedbrunna pizzerian. Det är en bra och centrumnära plats att bygga på, nära 34:an, matbutiken och tågstationen, och det får gärna vara med gym och hälsocentral också.

Blomstermåla ligger egentligen bra till, med tanke på järnvägen och närheten till Kalmar…

– Ja, det är ett extremt bra läge – men utvecklingen har varit extremt taskig under de senaste åren. Jättemånga invånare har försvunnit. Inte bara de i Salthäll – svenska medborgare, som bodde i Blomstermåla, har också valt att flytta därifrån.

Vad kan kommunen göra åt det?

– Vi måste visa att vi finns där, som kommun – med skola, barnomsorg och de grundläggande bitarna som är en förutsättning för att man ska välja att bosätta sig i en sådan tätort. Men vi behöver också hjälpa och stötta föreningslivet – jag tänker exempelvis på Folkets Hus. Vi pumpar in mycket pengar, men jag tror att vi måste fortsätta med det ett tag till för att de ska komma på rätt köl igen.

”Bräckligt läge”

– Just nu befinner de sig i ett bräckligt läge, med en generationsväxling. Många av de äldre eldsjälarna har tackat för sig. Då måste man hitta engagemang i de yngre generationerna.

– Alla föreningar lever kanske inte vidare – men några måste kunna göra det. Egentligen har de goda förutsättningar. Huspriserna är galet låga – jämfört med Kalmar. I Kalmar ser man också ringarna på vattnet. Titta på Rockneby – där har priserna börjat stiga kraftigt. Och Ålem ligger rätt så bra till. Blomstermåla har en liten bit kvar.

För några år sedan var Fliseryd i en situation som påminner om dagens bekymmer i Blomstermåla, konstaterar Robert Rapakko.

Fliseryd var nere på botten och vände, påpekar han.

– Vi började med att satsa på förskolan. Och det visade vägen. Sedan kom skolprojektet. Först snackades det om renovering – men vi bestämde oss tidigt för att göra en ordentlig satsning i stället.

Och på Tillingeskolan i Timmernabben får man en ny byggnad framöver…

– Ja, en ny huskropp.

Är det Krungårdsskolan i Blomstermåla som står på tur efter skolsatsningen i Timmernabben?

– Jag tror att det kan bli Ljungnässkolan i Mönsterås och Krungårdsskolan parallellt till och med. På Ljungnässkolan sitter problemet i ytterväggarna – man har gjort undersökningar och hittat påväxt. Man har använt inomhusgips i ytterväggarna som har dragit åt sig fukten.

Är det samma problem i Blomstermåla?

– De är oroliga för det. Men hittills har det enbart handlat om ventilationen.

”Oroväckande signaler”

– Men man får oroväckande signaler från personal, elever och föräldrar. De är bekymrade. Det rör sig kanske inte om mögel, men det kan handla om att man har byggt med tryckimpregnerat direkt på betongen – en konstruktionsgrej som inte är så nyttig.

”Vi har tuffa investeringar framför oss”

– Vi har tuffa investeringar framför oss. Reningsverket bygger vi delvis på grund av kustmiljön, men vi bygger också lite extra för att kunna ta emot från en biogasanläggning, som också ska hjälpa till att finansiera det så småningom. Det är planen. När det gäller vattenfrågan, så handlar det inte bara om vattnet ut – utan även om vattnet in. Det är ett jättebekymmer. Det märks framför allt hos dem som ligger långt ut i ledningsnätet, på Oknö och i Timmernabben. Där har vattnet en skum lukt och smak. Inte alltid och inte överallt – men på väldigt många ställen. Jag var i Timmernabben och provdrack i veckan – och det första vattnet smakade som vattnet som har blivit stående för länge i en dunk. Det var lite unket. Hade jag fått det i min kran, så hade inte jag heller varit nöjd.

Samtidigt är det ett spökproblem för vattenavdelningen, konstaterar Robert Rapakko.

– De hittar inte orsaken.

Hur vill du summera mandatperioden som snart är slut?

– Det har varit en tuff och tråkig mandatperiod på många sätt. När vi gick in i den, så var vi på väg ut ur flyktingkrisen, om man nu ska kalla det för en kris – men det var väldigt många människor som kom till Mönsterås kommun. Vi gjorde allt vi kunde för att få så många som möjligt av dem att trivas och stanna. Det tycker jag ändå att vi lyckades hyfsat med. Vi jobbade upp vårt befolkningsantal med cirka 200 personer. Det hade vi inte lyckats med annars. Vi var på dekis.

– Men när vi kände att vi hade kommit ur det, så gick vi in i pandemin – där vi, som alla andra kommuner, var väldigt dåligt förberedda.

”Det var ju inte så smart”

– Man var ju så osäker på många sätt – och informationen ändrades hela tiden. Vi genomförde dessutom en inflyttning på ett äldreboende mitt under brinnande pandemi – och det var ju inte så smart. Det drabbade enskilda, tyvärr. Vi hade även tuffa situationer inom skolan, med en jättespridning på Ljungnässkolan under en period.

Det är dock lätt att vara efterklok, tillägger Robert Rapakko.

– En del tyckte att vi gjorde för mycket – andra sa att vi gjorde för lite.

Samtidigt har Mönsterås kommun gått bra ekonomiskt…

– Ekonomiskt har vi hämtat upp mycket. Vi hade något katastrofår där i början – sedan har kommunen fått rätt mycket extrapengar, och mycket har varit kopplat till pandemin. Våra nämnder har haft det lite skralt – men kommunen som helhet har klarat sin ekonomi tack vare extrapengarna.

Socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden har haft det tufft – men nu ser det bättre ut för dem…

– Ja, det ser bättre ut för båda – men kanske inte helt bra. Båda gick back i senaste prognosen.

Men det har sett värre ut…

– Ja, det har sett mycket, mycket värre ut. Jag tror att vi är på väg åt rätt håll – sedan måste man analysera våra åtgärder och titta på om vi behöver göra mer på något sätt.

– Träffpunkterna är något som kommer att diskuteras framöver. Jag är inte säker på att vi gör rätt där.

Hur ser du på den frågan?

– Vi har sagt att vi gör ett test – och sedan utvärderar vi. Men jag är skeptisk – jag är inte säker på att det kommer att fungera. Man säger att befintlig personal har ansvar för att genomföra träffpunktsaktiviteterna, men de får ju inte lika mycket planeringstid till det jämfört med hur det var innan. Det har kapats bort. Kvaliteten på det man gör riskerar att bli sämre – och då befarar jag att besöksfrekvensen går ner.

”Största orosmomentet”

– Det krävs ändå förberedelser, så att vi får en verksamhet som verkligen lockar. Man vill använda pensionärsorganisationerna, ja, men det är väldigt viktigt att vi inte tappar det framgångsrika arbetet som vi har haft. Här får man verkligen vara försiktig, så att man inte jobbar bort något som har varit framgångsrikt och bra.

– Vi har haft en längre period nu, utan kö till särskilt boende. Man klarar sig hemma. Men ensamheten är det största orosmomentet som de äldre pratar om. Man klarar kanske av att bo hemma – men man känner sig ensam. Därför behövs träffpunkterna. Har man en social samvaro så orkar man med att bo själv.

Träffpunkter är dock inte lagstadgade, konstaterar Robert Rapakko.

– Därför är det något man snabbt tittar på vid behov.

När ska det nya upplägget utvärderas?

– Till hösten, har det sagts.

Efter valet?

– Ja, det blir nog efter valet. Jag tror att våra politiker i socialnämnden har en rätt så klar uppfattning i frågan.

De vill gå tillbaka till det gamla upplägget?

– Ja, det låter så.

Hur mycket pengar sparar man på omändringen?

– Ganska lite. Det man vinner är ju utbildad personal, som saknas i andra änden.

Hur ser du på övriga utmaningar under den kommande mandatperioden?

–  Investeringarna tillsammans med befolkningsutvecklingen blir de tuffaste utmaningarna. När man gör investeringar bygger man för framtiden – och därför måste vi gissa hur det kommer att gå för kommunen framöver. Just nu stampar vi kring nollan när det gäller invånarantalet – ena månaden är det ett litet minus och nästa månad är det ett litet plus eller oförändrat.

– Det är bra, men tittar vi historiskt så gick vi neråt – innan migrationsutmaningen.

Hur får man fart på inflyttningen till kommunen, generellt sett?

– Det vi gjorde i Fliseryd är ett framgångsrecept. Vi har sett till att det finns en trygghet i servicenäringen, exempelvis Ica-handlaren. Vi är med i dialoger och stöttar upp med en servicepunkt i affären, där vi kan tillhandahålla information. Vi stöttar föreningsliv och gym, med mera. Och vi ser till att förskola och skola är prioriterat och fräscht. Det finns dessutom ett äldreboende i Fliseryd. Det är inte självklart med så små enheter i alla kommuner.

”Det fungerar”

– Men om allt detta finns, så känner folk en tilltro till orten. De ser att kommunen är närvarande och att vi gör det som vi förväntas göra. Det innebär att man kan köpa ett hus, man kan ha familj och barn, och det fungerar. Så vill vi ha det i alla våra orter.

Hur tror du att det kommer att gå på folkmängdsfronten under de kommande fyra åren?

– Jag tror att vi har potential att växa lite långsamt. Vi har en demografi som ser ut som ett timglas, ungefär. Vi har varit lite tunna runt midjan – men vi har börjat växa till i medelålderskategorin. Det är dock fortfarande en hög andel av befolkningen som är äldre – och många sitter i bra villor. Jag tror att de villorna kan bli eftertraktade på husmarknaden. Det är ganska bra ruljangs på husmarknaden i dag – och husen går för hyfsade priser, trots oron på marknaden. Så det ser ganska bra ut i Mönsterås.

– Det är en bra tendens. Det betyder att det kanske är lite yngre människor som flyttar in – och det är bra för arbetsmarknaden och demografin. Då stannar de kanske lite längre också.

Vilka tankar har du kring skolan och förskolan, i stora drag?

– Ja, jag känner mig ju hemma i skolan, säger läraren Robert Rapakko, som jobbar på Parkskolan i Mönsterås.

”Många känner sig främmande inför den beskrivningen”

– Enligt Lärarförbundets ranking är det jättebra i Mönsterås kommun (bästa skolan i länet, enligt den rankingen). Många känner sig dock främmande inför den beskrivningen. Det finns delar som är bra. Löneutvecklingen har varit hyfsad på lärarsidan. Resultaten har dessutom förbättrats, generellt sett. Men vi har fortfarande en alldeles för dålig nivå. Fler än var femte elev är inte gymnasiebehörig efter nio år i grundskolan. Det är inte rimligt.

– Jag tror inte att de som har elever med behov av särskilt stöd upplever att de får det stöd som de behöver.

Vad kan man göra för dem?

– Jag tror att man måste ha fler verktyg i lådan. I dag finns det assistenter, men floran är inte så stor, egentligen. Vi har exempelvis ingen resursskola. Vi har ingen särskild AST-enhet (utbildning för elever med en diagnos inom autismspektrumtillstånd) eller sådant som man har i de större kommunerna. Vi har heller inga samarbetsavtal, som gör att man enkelt kan växla härifrån till någon annan. I stället kanske man går här och misslyckas i en klass under tre år på högstadiet, innan man får chansen att komma till sin rätt. Där finns det en utvecklingsresa att göra.

”Väldigt olika lösningar”

– Resursskolor pratar en del om. Ja, det kanske är lösningen för en del. Men inte för alla, långt ifrån. Men skolorna borde kunna hitta lösningar tillsammans. Det är olika lösningar för olika individer som krävs. I dag är det dessutom väldigt olika lösningar på olika skolor. Krungårdsskolan gjorde ett jätteframgångsrikt arbete då man var en särskilt utsatt skola, med ett socioekonomiskt område som var utmanande. Skolan hade därför väldigt mycket extrapersonal – men sedan hade man inte budgeten när man skulle bära kostnaderna. Det slutade med stora uppsägningar. Och då riskerar det framgångsrika arbetet att falla tillbaka igen. Vi behöver en annan kontinuitet i skolan.

Mer resurser?

– Egentligen tycker jag att skolan får ganska mycket pengar. Jag är förvånad över att vi inte får ut mer. Till viss del beror det på att vi har små skolor. Nu när vi pratar om massiva ombyggnationer på Ljungnässkolan, så borde man kanske fundera på att bygga en större låg- och mellanstadieskola i stället, som kan ersätta de två som vi har i Mönsterås i dag.

”Någonstans måste vi vara extremt dyra”

– Man måste titta på vad det är som gör att våra kostnader sticker i väg. Kan skolorna samarbeta mer på något sätt? Någonstans måste vi vara extremt dyra. Att vi lägger mycket pengar på skolan är en av anledningarna till toppresultatet på Lärarförbundets ranking. Men tittar vi på resultaten, så är vi inte så bra. Man går ju inte i skolan för att kunna säga att man kostade mycket som elev. Utan man vill ju faktiskt ha med sig något ut från skolan, så att man kan ta sig vidare i livet.

”Livsfarligt”

– Det är livsfarligt för oss att säga att vi har en skola som kostar mycket, samtidigt som eleverna inte har så bra resultat. Hur många som tittar på husen i Mönsterås kommer att tänka att skolan är bra för att den kostar mycket? Kommer de i stället att välja en kommun där skolan faktiskt ger eleverna en god grund, så att de tar sig vidare på ett bra sätt? Då är det kanske bättre att välja ett dyrare hus. Det är jätteviktigt att vi får rätsida på detta.

Hur ser du på förskolan i kommunen?

– Det är viktigt att vi håller storleken på barngrupperna på rimliga nivåer. Men vi har också utmaningar kring det här med att vi är en pendlingskommun. Det innebär kanske att man har obekväm arbetstid – och i dag har vi bara en förskola som kan ta emot barn på obekväm arbetstid. Det är nattis i Mönsterås.

”Jag tror att vi skulle behöva titta på fler förskolor som kan erbjuda lite senare hämtning”

– Jag tror att vi skulle behöva titta på fler förskolor som kan erbjuda lite senare hämtning. För jobbar du exempelvis inom handeln i stan, så stänger de klockan 18. En del vid klockan 19 till och med. Det innebär att du inte kan jobba hela passet om du ska hämta barn på förskolan i Mönsterås kommun. Där måste vi tänka till. Barnperspektivet måste man också ha med sig, förstås. Men det måste fungera att jobba även för ensamstående personer med obekväm arbetstid. Arbetslinjen måste gälla där.

– Sedan har vi naturförskolan på Oknö. Det är en jätteliten enhet. Jag älskar att vi kan ha det utbudet. Tyvärr fick vi stänga Gräshoppan i Fliseryd – men jag hoppas att vi kan fortsätta med en uteförskola. Det är dock tufft på en enhet med enbart en avdelning.

Det kostar en del…

– Ja, det kostar.

Men ni vill försöka behålla den?

– Ja.

Hur ser du på ungdomarnas behov, generellt sett, i kommunen? Har de tillräckligt mycket att göra?

– Inte alla. Och så kommer det kanske alltid att vara. Generellt skulle jag säga att ungdomarna i kommunen har ganska gott gry – många av dem har börjat hitta till fritidsgårdarna. Det tar tid att bygga upp en kultur kring en sådan verksamhet. Fler och fler hittar i alla fall till fritidsgårdarna – men färre och färre är föreningsanknutna. Det är ett bekymmer, tycker jag. Föreningarna har svårt för att locka till sig ungdomar – och vi har även en annan kultur i dag, där det finns mycket annat som man kan nischa sig inom, tidigt i åldrarna.

– Många hittar sin gemenskap via internet med mera.

Hur ser du på landsbygdsfrågorna?

– Ibland blir man hemmablind och tänker att landsbygden är allt utanför tätorten Mönsterås – men så är det faktiskt inte. Även tätorterna i kommunen bör klassas som landsbygd.

– Vi hade önskat att en del saker hade blivit genomförda under mandatperioden. Landsbygdskommittén lade ju fram en del förslag. Hade man röstat igenom dem, så hade det blivit bra. Men det blev partipolitik av det i stället. Det handlade om en förändring av reseavdragen och garantinivåer på hur snabbt brandkår och polis ska komma när det händer något – sådana saker – det hade varit fullt rimligt, tycker jag. Det hade också gett ett ökat fokus på skatteväxling mellan de rika storstadskommunerna och landsbygden, där avstånd äter upp pengar. Drivmedelspriserna är tuffa.

Men fiberutbyggnaden är nästan klar i kommunen…

– Ja, den är nästan färdig. Det har varit en jätteutmaning för oss – investeringsmässigt, i och med att vi bygger det i kommunal regi. Vi har grävt ner mycket pengar i marken. Nu hoppas vi att det ska ge pengar tillbaka – men det kommer att ta några år innan det där är betalt. Att kunna vara med och påverka har ändå lett till att vi har en bättre täckning än vad många andra kommuner har.

Vilka småorter i kommunen har du besökt på sistone?

– Under den senaste veckan har jag inte varit i Fliseryd – men jag har varit i de andra orterna. I Timmernabben har jag varit ett par gånger – och jag har varit i Blomstermåla, Ålem och Pataholm. Och på Oknö. I Fliseryd var jag veckan innan.

Hur ser du på vägnätet i kommunen?

– Vi har en mix av enskilda, kommunala och statliga vägar. Alla håller inte högsta kvalitet.

”Trafikverket är en tuff förhandlingspart”

– Men Trafikverket är en tuff förhandlingspart. De har sällan samma målbild som kommunen, känns det som.

– När det gäller E22:an så skulle inte många mönsteråsare bli nöjda om de får igenom sin vilja. Från början tyckte Trafikverket att det räcker med en korsning i Mönsterås. Vi var snabba med att säga att det inte fungerar. I dag pratar vi mycket om Åsevadsgatan/E22:an – det är ett jättebekymmer. Där vill de inte att vi ska ha en av- och påfart. Däremot en busshållplats. Det vi diskuterar nu är en underfart under E22:an, så att man kommer under med en buss eller med räddningsfordon. Men de är inte helt med på det heller. De tycker att det räcker med en gång- och cykeltunnel. Men det är lätt att tycka det när man sitter på andra ställen.

Trafikverket anser väl att det inte bor tillräckligt många människor i vårt län för att det ska vara motiverat med den typen av satsningar på platser som Mönsterås och Ålem…

– Ja, och de väger det mot olycksstatistiken.

– I Ålem fanns det dessutom en grundvattenproblematik på åsen. Men man vill ju att det ska bli så bra som möjligt i slutänden. Det är det viktiga.

Men E22:an förbi Mönsterås kommer inte att åtgärdas inom de närmaste tio åren…

– Nej, det finns inte med i planen. Det är viktigare att det blir bra än att det sker inom den närmaste tioårsperioden, så länge vi har rimligt trafiksäkra trafikkorsningar. I dag är det rödljusen vid E22:an/Storgatan och Fliserydsvägen (väg 641) som räddar oss. Så ska det inte behöva vara. Det är extra otäckt när barn och ungdomar ska ta sig över vägen. Elljusspåret ligger på ena sidan och skolan på den andra.

Hur fungerar snöröjningen i kommunen, tycker du?

– Den fungerar alltid bra på sommaren, säger Robert Rapakko och skrattar.

– Nej, men när snön kommer, så är det alltid en utmaning. Man vet aldrig när snön kommer, och om det kommer mycket eller lite. Kommer den smälta eller inte? Det är svårt att vara proffs på snöröjning.

Hur ser du på miljöfrågorna på det lokala planet?

– Vi har ett jätteprojekt i och med att vi har så mycket kust och kustvatten. Där är det gamla synder som förklarar varför vi har så övergött vatten. Nu pratade vi om reningsverket som ska förhindra att det kommer ut mer. Vi har också våra våtmarker. Men vi behöver också jobba mer med det som redan är i vattnet. Med genomströmningslösningar och vassröjning, för att hålla vattnet strömmande. Det är det som syresätter vattnet.

”Som att skjuta sig i foten”

Vassröjningen är något som kommunen har dragit ned på under de senaste åren, för att spara pengar.

– Men det blir lite som att skjuta sig själv i foten. Vi har långa vikar både i Mönsterås och Timmernabben. Man måste hålla kanalerna öppna, för att ge det en chans. På andra ställen muddrar man mer, och pumpar syre, för att få liv i det.

– Sedan har vi andra saker också. Skarvproblemet syns mer. I Timmernabben är det väldigt tydligt. Vi och Centern, med flera, har drivit på ganska hårt när det gäller det här med skarven – och vi har fått till förändringar i skyddsjakten. Det är bra. Men det återstår ett bekymmer. Någon måste ge sig ut och jaga också. Sedan ska våra åtgärder harmonisera med andra djurarter. Jag vet att de provade att röka skarvbröst på rökeriet – på ett sätt är en sådan sak viktig. Då ökar intresset.

Hur smakade det?

– De tyckte att det var ätbart i alla fall. Men det är en bit från ätbart till säljbart.

Ni ställer om fordonsflottan i kommunen…

– Ja, men vi är lite sena när det kommer till elektrifieringen. Andra kommuner är längre fram. Vi har en del laddställen, men inte särskilt många. Vi har en del biogasfordon, men inte så många som är elektrifierade. Och vi var tidiga på etanol.

Det är viktigt med laddställen vid flerfamiljshusen också…

– Ja, det är jätteviktigt. Väldigt många bor i egna hem, så där kan man kanske lösa det – men Mönsterås Bostäder måste också ha laddställen vid hyreshusen, och det är något man tittar på. Vi måste också hitta en infrastruktur för dem som pendlar hit. De måste kunna ladda bilen här, så att de tar sig hem.

– Det kan bli en rekryteringsfråga. ”Ska jag jobba i Mönsterås? Nej, jag kan inte ladda bilen”.

En hybridbil är ett alternativ…

– Ja, men jag tror att en elbil är gynnsammare ekonomiskt i dag, även om elpriset är högt.

I Oskarshamn har man bekymmer med nedskräpning på återvinningsstationerna. Hur ser det ut i Mönsterås, tycker du?

– Vi har en del nedskräpning även på våra återvinningsstationer. Men vi har ett kommunalt åtagande – vi städar upp. Och vi har fri lämning på Mörkeskog (utanför Mönsterås), för privatpersoner. Men de som saknar bil har bekymmer. De tar sig inte ut dit. Då blir det lätt att man dumpar en del på återvinningsstationerna.

Hur kan man hjälpa dem som saknar bil?

– Man kan ju prata om det här med fastighetsnära insamling. Jag vet att det finns kommuner som åker runt och hämtar på ett flak. Det skulle kunna vara en service som vi kan utveckla. Nu står vi dessutom inför nya tunnor igen på grund av nya lagar och regler.

”Jag upplever inte att det är hotat”

Hur ser du på Oskarshamns sjukhus?

– Jag upplever inte att det är hotat på något sätt. Inte på sikt heller. De har varit duktiga på att specialisera sig på de olika sjukhusen i länet – de har blommat ut och blivit duktiga på olika saker.

– Men skulle man titta på det uppifrån, med statliga ögon, så skulle man se en liten region med tre sjukhus. Då skulle man dra med pennan direkt och säga att den här regionen får klara sig med ett sjukhus. Det hade kanske varit jättebra för Oskarshamn, som ligger i mitten geografiskt sett, men jag har svårt att se att de skulle stänga länssjukhuset i Kalmar.

”Ortopedsjukhuset”

– Oskarshamns sjukhus är kanske lite litet, men det är ett sjukhus med utvecklingspotential. Jag har alltid sett Oskarshamn som ortopedsjukhuset. Nu har man dessutom byggt ut psykiatribiten. Jag hoppas att det innebär något innanför väggarna också. Än så länge har vi bara sett väggarna.

Ett förstatligande av sjukvården skulle kunna leda till en nedläggning av Oskarshamns sjukhus, med andra ord?

– Ja, det är den största oron jag har – att sjukvården förstatligas.

Hur ser du på arbetslöshetsfrågan i Mönsterås kommun?

– Den är ganska låg i nuläget, sett ur ett nationellt perspektiv – sedan kan det alltid bli bättre. Vi har en del människor i sysselsättningsbefrämjande åtgärder, vilket påverkar såklart. Vi har varit duktiga med vår arbetsmarknadsenhet. Vi har ett projekt med omställning från bidrag till arbete. Det är viktigt – men jag tycker att Arbetsförmedlingen borde kunna vara en helt annan samarbetspartner.

– Jag längtar tillbaka till tiden då vi hade en klassisk arbetsförmedling – som förmedlade jobb. I dag har Arbetsförmedlingen ett annat uppdrag. Jag har ju Lejla Radovic (S) nära mig – och hon jobbar på Arbetsförmedlingen. Så jag har fått en god bild kring vad som är bra och mindre bra.

”Det är inte bra för kommunen”

– Vi behöver bli ännu bättre i arbetet med att få personer att gå från arbetslöshet till enkla instegsjobb. Den tuffaste utmaningen är de som behöver lite mer kompetens. Det stora bekymret är att vi har en massa företag som inte får tag i kompetent personal. Det är inte bra för kommunen – och det är inte bra för Sverige.

Det är utbildningsinsatser som krävs?

– Ja. Ibland är det den som är arbetslös som ska utbilda sig för att kunna få ett specifikt jobb. Men det kan också handla om den som redan har ett jobb och behöver växla upp för att kunna ta nästa jobb. Och den arbetslöse måste kunna fylla på i trappan. Då krävs det en trygghet i omställningen. I ett osäkert läge är ingen beredd att riskera sitt jobb och sin försörjning genom att byta jobb och helt plötsligt vara sist in på arbetsplatsen. Då är trygghetsfunktionerna, med A-kassa och så vidare, livsviktiga. Annars stoppar vi hela arbetsförsörjningen.

Hur ser du på näringslivsfrågorna?

– Kommunen har haft ett gott samarbete med näringslivet under många år. Vi är duktiga på att göra företagsbesök och lyssna in. Och vi ligger bra till i rankingarna. Men jag skulle gärna vilja se att fler företag startades i kommunen – eller att fler företag, både små och lite större, etablerar sig i kommunen. Jag är förvånad över att inte fler tar chansen. Vi har ett bra läge nära E22:an – det borde finnas mer att jobba på där. Och får vi fler företag här, så leder det till att folk inte reser lika mycket.

”Biltema i Oskarshamn drar enormt många. Vill man träffa en mönsteråsare, så kan man lika gärna åka dit”

– Annars blir det lätt att man tar en lördags- eller söndagsutflykt in till stan. Biltema i Oskarshamn drar enormt många från vår kommun. Vill man träffa en mönsteråsare så kan man lika gärna åka dit. Och åker man till Biltema i Oskarshamn, så passar man förstås på att gå i de andra affärerna när man ändå är där.

Och en del oskarshamnare åker till Kalmar eller Mönsterås…

– Ja, vi behöver bredda oss lite och bli tydligare med vad som är vår del av utbudet – och inte bara tänka att vi är Mönsterås, utan att vi också är en del av Kalmarsundsregionen.

Du tycker inte att man ska damma av Hymos-planerna (ett gammalt förslag om att slå ihop kommunerna Oskarshamn, Mönsterås och Högsby)? Behöver man inte ha större kommuner i framtiden?

– Ja, kanske. Framför allt behöver man tänka bort kommungränserna en aning. Bor du exempelvis i gränslandet mellan Fliseryd och Ruda, så ska du inte behöva tänka på att du är i Mönsterås kommun eller Högsby kommun. Har vi ett bra samarbete, så ska inte våra medborgare märka av kommungränserna på det sättet. Det är drömmen. Kanske inte att vi ska vara en kommun, men att vi ska vara tajta och samarbeta i stor utsträckning, så att det inte spelar någon större roll vilken sida om kommungränsen man råkar bo.

Ni samarbetar redan en hel del…

– Ja, en hel del. Och det finns ännu mer att utveckla där.

Hur ser du på brottsligheten i kommunen?

– Vi har en ökad polisnärvaro i kommunen – och det är bra. Men grundproblemet är i dag alkohol, narkotika och vapen. Polisen är duktiga på att plocka in dem – men de blir utsläppta efter för kort tid.

”Håller jag inte med om”

– En del pratar om att det viktigaste är att vi får en polisstation som är öppen. Det håller inte jag med om, faktiskt. Jag tycker att de prioriterar helt rätt nu när de är ute på fältet. Där vill jag ha poliserna. Jag var jättebekymrad under förra mandatperioden. Då var jag tvungen att åka på Kalmar FF:s hemmamatcher för att få se en polis. Där var man tvungen att ha polisbevakning. Då var jag irriterad.

– Men så är det inte i dag. Nu ser jag dem ofta i Mönsterås kommun – och det är bra. Sedan har vi en ganska låg brottslighet, om man tittar på statistiken över anmälda brott – men människor känner sig otrygga, och då är det viktigt att man ser polisen och att man vet att de kommer om det har hänt något.

Kan man göra mer på trygghetsfronten, förutom polisiär närvaro?

–  Man blir tryggare när man har en social samvaro. Under pandemin har man suttit hemma och fastnat i sin egen bubbla. Man blir tryggare av att få komma ut på byn och träffa folk – inom föreningslivet, exempelvis.

Hur ser du på kulturen och idrotten i kommunen?

– De behöver hjälp för att kunna ha goda grundförutsättningar. De behöver rekrytera ledare och ungdomar – men det handlar också om basfunktioner. Jag vet att Mönsterås GoIF har pratat om det i sommar. De ville ha gräset klippt – och då skulle vi beställa en robotgräsklippare. Men den kom inte hem – och då blev det strul. Vem skulle klippa gräset? Vi som kommun måste se till att sådant flyter på.

Höjd, sänkt eller oförändrad skatt i kommunen?

– Vi ligger lite högt, egentligen, så på sikt skulle vi behöva sänka den lite. Samtidigt känns det inte realistiskt att säga att vi ska sänka skatten under de närmaste åren. Inte med tanke på de tuffa utmaningarna som vi står inför. Men det är inget självändamål att ligga så högt i skatteuttaget som vi gör.

Hur ser du på regeringsfrågan i kommunen? Vilka partier kan ni tänka er att samarbeta med?

– Det som händer på det nationella planet är jobbigt. Jag upplever att det blir fler och fler stängda dörrar i stället för samarbeten. Senast var det energiöverenskommelsen, man vill sätta sig ner och diskutera, men alla partier kan inte göra det. Det är klart att det är valrörelse, med allt vad det innebär, men för Sverige är det viktigt att hitta samarbetslösningar. Och det är viktigt för vår kommun. Jag tror inte att de kommer att klara av att hålla en borgerlig majoritet i fullmäktige efter valet i höst. Vi är öppna för att titta på samarbeten. Jag tycker att vi har varit pragmatiska och samarbetsvilliga även i opposition. Men det beror på att vi har bilden av att våra invånare vill ha det så. Annars hade vi agerat på ett annat sätt, säger Robert Rapakko.

Centern är störst

Centerpartiet har för närvarande 19 platser i fullmäktigeförsamlingen – Socialdemokraterna har 15, Sverigedemokraterna åtta, Moderaterna tre, Kristdemokraterna två och Liberalerna och Vänsterpartiet har varsitt mandat.

Den borgerliga alliansen (Centern, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna) har följaktligen 25 mandat tillsammans.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har således 16.

”Man ska aldrig säga aldrig”

Vilken konstellation skulle ni kunna tänka er? Ett samarbete med Centern, eller?

– Jag känner väl ändå att Centern är det stora maktpartiet i Mönsterås kommun. Det skulle kanske vara svårt att hitta en samsyn och ett samarbete med dem. Man ska aldrig säga aldrig – men när vi går till val, så ser vi Centern som vår huvudmotståndare. I dag skulle det kännas konstigt att slå ihop påsarna med dem. Men det är valresultatet som avgör, såklart.

Men det är knepigt för Socialdemokraterna att komma till makten i kommunen. Det finns ingen given konstellation som fungerar för er?

– Nej, inte om man tittar på den traditionella blockpolitiken. Men tittar man på sakfrågorna, så finns det mycket där vi är överens med både moderater och kristdemokrater. Vi har många frågor där vi är överens med Vänsterpartiet. Sedan handlar det alltid om förhandlingar där man får ge och ta. Liberalerna finns också i kommunen. Jag tror att de har goda möjligheter att göra ett bra val – även om det har varit lite turbulent på nationell nivå.

– Vi har många människor med utländsk härkomst i vår kommun, som inte är helt accepterade av alla partier. Det handlar om en grundsyn på våra medborgare. Där blir det svårare att hitta en samsyn.

”Jag tror inte på det samarbetet”

Ni säger nej till ett samarbete med Sverigedemokraterna?

– Ja, det skulle vara väldigt svårt. Jag tror inte på det samarbetet, säger Robert Rapakko, som även konstaterar att valresultatet är en sak – och att det här med att fylla alla stolar är en helt annan, och ibland, svårare gren.

– Det är en oro. Flera av partierna i vår kommun är ganska små. Det går åt folk när man ska fylla upp platserna. Sverigedemokraterna har haft problem under den här mandatperioden. De har inte kunnat fylla alla stolar.

Hur går det i valet?

– För första gången under mina år som politiker i Mönsterås kommun känner jag att vi har medvind även på det nationella planet. Det gör mig nyfiken på valresultatet. Känslan är positiv – samtidigt som vi befinner oss i en tid med väldigt många utmaningar – inte minst i kölvattnet av kriget i Ukraina. Men jag vågar inte tippa valutgången.

Hur ser du på politikerarvodena?

– Vi ligger rätt så lågt jämfört med andra kommuner. Med det sagt så tror jag inte att vi ska höja dem. Men fullmäktigeledamöterna har väldigt låga arvoden – det rör sig om en symbolisk ersättning. Alla våra sammanträden, utom ett, är förlagda till kvällstid. Vi har föreslagit att man ska se över det och erbjuda något sammanträde till, i alla fall, under dagtid. Men det handlar inte om att lägga alla på dagtid.

Det är väl ganska små pengar i sammanhanget?

– Ja, det är ganska små pengar.

– Men vi ska också sätta en ära i att vi inte är en av de kommunerna med de högsta arvodena. Vi har i stället ganska många förtroendevalda (49 i fullmäktige).

– Den politiska kostnaden är kanske lika hög som den är i många andra kommuner. Vi har många ledamöter i fullmäktige och väldigt många ledamöter i nämnder och styrelser. Vi har en stor politisk organisation.

Men det står ni bakom av demokratiska skäl?

– Ja, det är bra med tanke på att vi är en kommun med ganska många tätorter. Det är viktigt att alla ställen är representerade, vilket kan vara tufft.

Vad är det som driver dig som politiker? Vilka är dina hjärtefrågor?

– Jag gick in i politiken för drygt 20 år sedan. Då hade jag kommit fram till att jag skulle stanna i Mönsterås – och partiet frågade om jag ville engagera mig. Och det ville jag. Socialdemokraterna kändes som det självklara valet för mig i och med att jag är arbetargrabb. I unga år var jag elevkårsengagerad, men jag var aldrig med i ungdomsförbundet (SSU). Jag har dock alltid tyckt mycket – och ska man tycka så ska man också vara med och göra något på riktigt, anser jag. Och jag känner fortfarande att jag har mycket att bidra med, för att göra Mönsterås kommun lite bättre.

”Där är det gutt att leva”

– Jag vill att vi ska bli en bra kommun för barn och ungdomar. Att vi blir en boendeoas – där människor trivs och vill bo kvar. Men det ska också vara en kommun som andra vill flytta till. ”Där är det gutt att leva”, ska man tänka.

Hur skulle du vilja beskriva dig själv som person?

– Jag tycker nog att jag är ganska inlyssnande och genomtänkt. Jag är inte den som ropar högst och först. Jag tänker rätt så mycket först. Ibland behöver jag tänka till ordentligt.

Personligt / Robert Rapakko

Ålder: 42 i år.

Bor i: Mölstad, Mönsterås.

Född och uppvuxen i: Mönsterås. ”Men annars är vi inflyttade, både på mammas och pappas sida. Pappa är från Finland och mamma är från Hälsingland. De kom till pappersbruket, som arbetskraftsinvandrare. Pappa var industriarbetare på Scania – och morfar var på Södra. Mamma också så småningom”, berättar Robert Rapakko.

Familj: Fru, en 17-årig dotter, en hund och två katter.

Utbildning och jobb: ”Lärarutbildningen i Kalmar. Jag är tjänstledig under augusti och september, under valrörelsen, men annars är jag matte- och NO-lärare på högstadiet på Parkskolan.”

Politiska uppdrag av betydelse genom åren: Oppositionsråd (nuvarande uppdraget) i tolv år och fullmäktigeledamot (nuvarande uppdrag). ”Innan dess satt jag i socialnämnden och miljönämnden.”

Fritidsintressen: ”Scouterna och friluftsliv över lag. Sedan är det fotograferingen och Saabarna.”

Vad läser du helst? ”Bakrutan. Det är Saabklubbens medlemstidning”, säger Robert Rapakko och skrattar. ”Den ser jag fram emot att läsa. Annars läser jag inte jättemycket – men jag lyssnar på en del ljudböcker och jag läser lite annat också. Det har blivit någon bok om hur man stoppar narkotikan i skolan och någon om fjällrävar. Det blir lite blandat.”

Vad tittar du helst på? ”Det sitter i väggarna” (SVT-program) tycker jag om. Jag tycker om att titta på mys-tv med frun. Annars är inte tv mitt stora fritidsintresse. Jag är ofta den som tycker att vi ska dra ned på kanalutbudet här hemma. Men det är tydligen andra som tittar när jag är på möten”, säger Robert Rapakko och skrattar.

Vad lyssnar du helst på? ”Ofta på radio. Men får jag välja så blir det filmmusik. Det gillar jag. Det är skönt med instrumentalmusik.”

”En grillad korv är aldrig fel”

Favoritmat? ”En grillad korv är aldrig fel.”

Vad dricker du helst? ”Fjällvatten. När man kan ta skopan och dricka det direkt ur bäcken, iskallt och kristallklart. Det är gutt. Jag brukar ta med en flaska till hemfärden från fjällen.”

Favoritlag inom sportens värld? ”Jag är inte någon supersportkille – men ska jag välja något att åka på, och som jag ändå tycker är kul att följa lite grand, så är det IK Oskarshamn. Men jag har aldrig spelat ishockey. Fotboll och basket har jag däremot spelat.”

Favoritfärg? ”Orange. Men inte illorange.”

Vad gör du helst under en ledig dag? ”Då försöker jag umgås med familjen.”

Hur mycket sover du? ”Jag får dåligt samvete. Till mina elever brukar jag alltid säga att man ska sova åtta timmar per natt – men det gör inte jag. Det brukar bli omkring sex timmar per natt. Men jag kan sova åtta timmar också när det finns utrymme för det. Annars blir det ofta att jag halvsover i soffan innan jag går och lägger mig. Det finns de som påpekar att det brummar bortifrån hörnet. Men det är så – man kommer hem sent, och då vill man ändå göra något innan man går och lägger sig. Och då sätter jag mig i soffan och tror att jag ska titta på något. Men det gör jag inte – jag somnar där i stället.”

”Då skulle jag ta fantastiska fågelbilder”

Vad skulle du göra om du var osynlig under en dag? ”Då skulle jag ta fantastiska fågelbilder. Tänk vad nära man skulle komma. Annars är de ju svåra att fotografera. Det är en utmaning. Rovfåglarna är alltid roliga. Men jag skulle nog framför allt koncentrera mig på brushanen om jag var osynlig under en dag.”

Vilket förhållande har du till sociala medier? ”En del säger att det är sjukligt. Jag är med på både Facebook och Instagram. Twitter har jag lagt ned. Det är nog inte för folket för landsbygden. Däremot så brukar jag gå in och läsa de snabba uppdateringarna på Twitter när det har inträffat någon katastrof någonstans.”

Om du var tvungen att gå med i ett annat parti – vilket skulle du välja då? ”Då tror jag att jag skulle starta ett lokalt parti.”

Vilka tycker du bäst om i de andra partierna på det lokala planet? Vilka fikar du med – eller vilka skulle du kunna tänka dig att fika med? ”Jag skulle kunna fika med alla. Dels för att jag gillar att fika. Men också för att jag gillar människor som engagerar sig. Jag tycker att det är fint, oavsett om det handlar om någon förening eller ett politiskt parti. Jag gör ingen skillnad på sverigedemokrater, liberaler eller kristdemokrater. Jag skiljer på sak och person.”

Favoritårstid? ”Hösten. Jag har svårt för sommaren. Det är för varmt.”

Favoritställe i kommunen? ”Lövö är fint – men min favoritplats är nog ändå Idhultesjön (norr om Finsjö). Där kan man höra storspovar och tranor.”

Vilken kontakt har du med invånarna i kommunen, tycker du? ”Den är god. Jag pratar ofta med folk. Jag är tillgänglig på det sättet.”

Vad skrattar du åt? ”Jag skrattar ofta. Jag har nära till skrattet.”

Tror du på Gud? ”Ja, det har jag nog alltid gjort.”

Tror du på ett liv efter döden? ”Liv och liv, men jag tror att det finns någonting. Jag vill tro på det.”

Vad är meningen med livet, enligt dig? ”Det handlar om att göra gott för andra under den stund man har på den här planeten. Och ha kul”, säger Robert Rapakko.