Sök
Stäng denna sökruta.
Edit Content
Sök

Hem

Bonus

Samarbeten

LÄSARservice

ANNONS

Oskarshamns-Nytt

MENY

ANNONS

Aktuellt

”Själv skall jag ha skinka, ål, köttbullar, sill, revbensspjäll med öl, snaps och vin därtill”

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

ANNONS

KRÖNIKA

Det lackar mot Jul – vad fort det gick!

I går var det Lucia.

Då blev det morgonkaffe framför TV:n.

Fantastiskt vackert från Tällberg via SVT som denna morgon gjorde riktigt bra ifrån sig.

För att inte tala om kören, jojkerskan och alla andra.

”Jag gillar traditioner. Jag tror inte att det är en slump att vi gjort så i alla tider”

WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR

Jag gillar traditioner. Jag tror inte att det är en slump att vi gjort så i alla tider.

Det har givit tillfälle till fest, umgänge med nära, kära och samhörighet med andra i byn eller staden. Låt det fortsatt vara så.

Vem lurar vem? För att fortsätta på den förra krönikan.

Jag kan förstå att man som tjänsteman* i en kommun eller annorstädes kan tycka att det är jobbigt att underkasta sig den politiska majoriteten.

”En del av demokratin”

Om så är fallet kan man som medborgare i en kommun tycka att den tjänsteman som tycker så borde söka sig ett annat jobb. Det är ju trots allt så att våra ”civil servants” – som det heter på engelska – finns där för att serva politiker och medborgare oavsett politisk färg eller egen personlig preferens.

Det är en del av demokratin.

Alla frågor rinner inte genom det demokratiska systemet så som det är tänkt.

Vissa frågor har sin början bland tjänstemännen och dyker först upp i politiken när det är för sent.

Andra frågor kan förvisso ha haft sina turer genom politiken men senare ”tolkats” av tjänstemän varvid resultatet skiljer sig från den ursprungliga politiska viljan.

”I stort sett alla politiska instanser har försett sig med kommunikatörer”

I stort sett alla politiska instanser har försett sig med ”kommunikatörer”.

Märk väl att jag inte säger ”kommunikatör” utan använder ordets pluralform av den enkla anledningen att de väldigt sällan uppträder på egen hand.

De återfinns i skilda biotoper i allt från riks- till kommunpolitik, verk och semidemokratiska sammanslutningar.

Sammanfattningsvis verkar det som att ”någon” bestämt att det behövs professionell hjälp att sprida budskapet om vad alla dessa organisationer sysslar med.

”Om det beror på misstro eller en stark självbild är svårt att sia om”

Om det beror på misstro eller en stark självbild är svårt att sia om.

På kommunal nivå känner i alla fall jag att det är de valda, och arvoderade politikerna som skall svara för vad nämnder och styrelser har för sig. Det är därför de valts.

Klarar de inte av det skall de avsättas, inte ersättas med avlönad personal.

Eller är det så enkelt att kommunikatörerna skapat en födkrok, en marknad, för sitt eget leverne på andras bekostnad?

Men det är väl bra med proffs?

”Tänk ett varv till”

Självklart kan det vara bra.

Det är väldigt svårt att entydigt nekande besvara frågan.

Men tänk ett varv till.

Politiker kan vi välja. De går till val med sina hjärtefrågor.

De skall genomföra vad de lovat och inget annat.

Vad är då risken med att politikerna knuffas undan till förmån för kommunikationsproffs?

Så sent som i gårdagens Västerviks-Tidningen (12/12) publicerades en ledare i ämnet som i stort går ut på att Kommunikatörerna bygger ”varumärke” som inte behövs.

De flesta av oss vet vad Försvaret, Arbetsförmedlingen och SJ gör.

Sverige försvaras inte mot den lede Fi med PR och genusretorik

Det är ungefär lika lite som det blir fler jobb med flashiga reklamjinglar eller att tåget går bara man tillrättalägger utfrågningen av verkets VD.

”Vad händer med demokratin den dag då kommunikatörerna kommunicerat värdegrund så länge att ingen kan tycka något annat?”

Ytterligare risk är att det kommunicerade skiljer sig mer och mer från den verkliga politiken vart efter tiden går.

Ett exempel kan vara det här med vegansk mat i skola, äldrevård och andra institutioner där offentligheten serverar mat.

Den här frågan har framgångsrikt kommunicerats och fått åtminstone mig att få uppfattningen om ett land där veganerna är relativt många – och kloka. Det sistnämnda lämnar jag därhän.

Vad gäller andelen i befolkningen så är den ytterst liten – bara 2-5 procent. Jag kan inte tro att politiken betonat vikten av att lyfta en så liten andel av befolkningen så långt att barnen i skolan riskerar vegansk mat en gång i veckan.

Jag hyser nog uppfattningen att det är de avlönade kommunikatörerna som ”köpts” och/eller talat i egen sak.

God Jul

Vad händer med demokratin den dag då kommunikatörerna kommunicerat ”värdegrund” så länge att ingen kan tycka något annat?

Därmed vill jag önska Er alla en riktigt GOD Jul! Jag önskar Er alla den mat ni vill äta – själv skall jag ha skinka, ål, köttbullar, sill, revbensspjäll med öl, snaps och vin därtill.

Så det så!

I dag är det ”Ingentings” dag – men i går var det lussebullens dag – om du inte visste det.

* ”I offentlig verksamhet är tjänstemän, till skillnad från förtroendevalda, befattningshavare som är anställda hos myndigheten och uppbär lön för sitt arbete”. Alltså inte könsbundet (WOLs kommentar)

Foto: Freepik

+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

ANNONS

ANNONS

ANNONS

Shoppingguide

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS