SÖNDAGSKRÖNIKAN

En olycka kommer sällan ensam.

”På pandemin följer Putin”

CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR

På pandemin följer Putin.

Den ena har med viss framgång bekämpats med vaccin.

Den andra måste bekämpas med vapen.

Varje morgon sedan vi först nåddes av nyheten om Rysslands invasion av Ukraina har jag vaknat och hoppats att det bara var en dålig dröm.

Brutalt uppvaknande

Nypt mig i armen och känt smärtan av ett brutalt uppvaknande till en värld där allt är sig likt och samtidigt helt förändrat.

Min egen vardag präglas av samma rutiner som vanligt.

Hundpromenader, arbete, matlagning och irritation över hundhår i sängen och grus på hallmattan.

Mitt liv rullar på som vanligt och samtidigt upptas mina tankar av hur vardagen för så många människor nu vänts upp och ner.

”Allt på grund av en enda persons fullkomligt vansinniga idé om att vilja äga världen”

Hur det som var deras vardagsrutiner bytts ut mot en tillvaro präglad av oro och ovisshet.

Allt på grund av en enda persons fullkomligt vansinniga idé om att vilja äga världen.

Ukraina är givetvis bara början om ingen lyckas kväsa hans försök att dominera inte bara Ryssland utan omkringliggande länder.

När man vuxit upp i det demokratiskt styrda Sverige har man onekligen svårt att förstå hur Putin resonerar.

”Tanken är inte bara skrattretande, den är urlöjlig”

Föreställ er att vår statsminister plötsligt börjar planera att ta tillbaka alla landområden vi en gång styrde under stormaktstiden.

Tanken är inte bara skrattretande, den är urlöjlig.

För så gör vi inte i ett demokratiskt land.

Men Ryssland är inte en demokratiskt styrd stat.

Pekar med hela handen

Det har vi kunnat läsa och bevittna om och om igen.

Förgiftade och fängslade regimkritiker är bara ett exempel.

”Det här är otäck verklighet”

Putin pekar med hela handen och den som inte följer den utstakade vägen blir fängslad och bestraffad.

Det man undrar nu är huruvida de åtgärder som vidtas i form av frysta bankmedel och stängt luftrum ska ge önskad effekt.

Kan verkligen så byråkratiska åtgärder få Putin att sträcka händerna i luften och ge upp?

Ska det här kriget vinnas genom skrivbordsarbete?

Otäck verklighet

Krig av idag utspelar sig inte i krutrök och dimma på leriga slagfält.

Inte i den civiliserade västvärlden.

Men när jag läser på text-teve att Putin höjer kärnvapenberedskapen reser sig håren på armarna och jag börjar darra i knäna.

För det här är inte en otäck dröm, det här är otäck verklighet.