KRÖNIKA

– Lätt mä få höre väderleken, brukade morfar säga när han satt i vardagsrumssoffan framför Rapport på kvällarna.

Han sov vanligtvis gott under större delen av nyhetssändningen – men vaknade alltid när det var dags för John Pohlman.

Det slog aldrig fel.

Han öppnade ögonen med ett ryck när Bengt Öste, det var oftast Bengt Öste som var nyhetsankare i Rapport-studion på den gamla goda tiden, skulle lämna över till meteorologernas meteorolog John Pohlman.

Då fick inte barnbarnen ställa till med en hopra oväsen.

Det skulle vara tyst när John Pohlman dök upp framför kartorna med sin pekpinne.

”Åh, fy hundan – dä ä ju inte klokt”

– Åh, fy hundan – dä ä ju inte klokt, kunde morfar säga om femdygnsprognosen genomsyrades av mycket regn eller snö – alternativt väldigt höga eller låga temperaturer.

Sällan nöjd

Min morfar, en välkänd trädgårdsmästare i byn Ormestorp mellan Vena och Hultsfred, var ytterst sällan nöjd med väderprognosen.

Dessa minnesbilder dök upp nu på trettondedagen, då jag tittade på en gammal repris i SVT om tv-vädret genom tiderna.

SVT:s väderpresentationer, som har funnits i drygt 60 år, har varit – och är alltjämt – omåttligt populära.

Vi är bevisligen väderfixerade i Sverige.

”Jag tycker att väderpresentationerna var bättre förr”

Jag är 45 år nu – en riktig gubbe.

Och en gubbe ska alltid tycka att allting var bättre förr.

Så är det bara. Det är sedan gammalt.

”Du somnar ju ändå”

Så, ja, jag tycker naturligtvis att väderpresentationerna var bättre förr.

Bengt Öste ska vara nyhetsankare i Rapport-studion och John Pohlman ska ge oss vädret för de närmsta fem dygnen. Punkt.

Så var det i tv-soffan hemma hos farmor och farfar i Gårdveda, utanför Målilla, och så var det hemma hos mormor och morfar. Trivsamma minnen…

Varför kunde det inte alltid få vara så?

Mina far- och morföräldrar kunde väl ha fått leva för evigt.

Minns tydligt hur morfar kom uppför trappen till vardagsrummet för att se på nyheterna i svartvitt (mina morföräldrar tyckte att det var onödigt att skaffa färg-tv) klockan 19:30 på kvällarna.

”Ja ska si nyhetera nu”

– Ja ska si nyhetera nu, sa han om jag händelsevis tittade på den andra kanalen (det fanns, underbart nog, bara två kanaler i Sverige på den tiden, och någon reklamkanal hade vi givetvis inte).

Tittade jag på tennis, så kunde jag få höra hans underbara totalsågning:

– Va ska dä va bra för? Har di inte annat å göre än å stå å slå på en boll? När dä finns ogräs å rense.

– Du somnar ju ändå ett par minuter in i nyhetssändningen, brukade jag säga.

– Ja ska si nyhetera – du hör väl va jag sär?

– Ja.

Morfar tittade med stort intresse i cirka två minuter – sedan somnade han.

”Ska gå å häve mä”

Inte konstigt att han var trött, med tanke på att han ofta gick upp vid fyratiden på morgnarna (om det var sommar – på vintern kunde han ligga och dra sig till femtiden).

Jag minns att han ofta somnade när Rapport-redaktionen började prata om Västbanken.

Men, som sagt, John Pohlman missade han aldrig.

När väderlegendaren var klar reste sig morfar alltid upp och sa:

– Nähä, ja ska gå å häve mä nu.

Han gick alltså och lade sig.

Mormor var vanligtvis uppe lite längre. Hon brukade även se Aktuellt-sändningen klockan 21.

Morfar var alltid den som klev upp först på morgonen.

Och han brukade ge mormor kaffe (med tilltugg, förstås) på sängen innan han gick ut.

Både mormor och morfar lyssnade på radionyheterna i P1 innan de drog i gång med dagens göromål.

Mitt på dagen var det lunchekot som gällde.

Gillade Åsa-Nisse

Några stora tv-konsumenter var de dock inte.

Morfar såg bara Rapport-sändningarna på kvällarna – och en och annan Åsa-Nisse-film om jag tipsade honom om den i god tid innan.

Han kunde till och med avbryta det viktiga trädgårdsarbetet i en och en halv timme om jag sa att de skulle sända en Åsa-Nisse-film på televisionen.

Och oj vad han skrattade.

Åsa-Nisse var bland det roligaste han kände till.

Mormor tittade helst på Rapport, Aktuellt – och Året med Kungafamiljen.

”Vad ska du rösta på? Centern?”

Fler program hade hon inte tid att titta på.

Jo, hon såg alltid valdebatterna och valvakorna vart tredje år (det var val vart tredje år på den tiden).

– Vad ska du rösta på? Centern?

Jag minns att jag, som då var 15 år, frågade henne det under en valdebatt i tv-soffan 1991.

– Det svarar jag inte på, sa hon och hänvisade till valhemligheten.

”Han är bra”

– Ja, ja, dina föräldrar var bönder, och din bror Tedde var en känd centerpartist i Vena och Hultsfred, så du röstar nog på Centern, sa jag.

Mormor svarade inte.

– Han är bra, sa jag när Lars Werner, VPK-ledaren, dök upp i rutan.

Mormor sa inget – men jag såg att hon blev märkbart irriterad.

Foto: Pixbay (översta bilden)